Ögat
Svensk text: Ewert Ljusberg

Jag var liten, jag var sömnig. 
Det var dagen som var över. 
Men först en aftonbön och 
mammas lugna röst som söver. 
Och så ligger man och blundar, 
men när sömnen ska ta över, 
så lurar där ett öga i det höga.

Vår Gud
är en gubbe som är svår att bli kvitt. 
Han är sträng, men förbannat oerfar'n 
Han har aldrig någonsin varit barn.

När jag drar i mina trosor,
som har spetsar och är gula,
kan det hända att jag nån gång
råkar röra vid det fula.
Men så snart som något kittlar
allra minsta lilla smula,
då lurar där ett öga i det höga.

Vår Gud
är en gubbe som är svår att bli kvitt.
Men, det är klart, han vet ingenting om drift.
Han har aldrig någonsin varit gift.

Min kille har så snälla händer 
och mitt unga hjärta klappar 
och bort i blodets storm far 
alla mammas minneslappar. 
Men, så snart jag når hans byxor 
och jag lossar några knappar, 
då lurar där ett öga i det höga.

Vår Gud
är en gubbe som är svår att bli kvitt.
Det rinner aldrig nåt ur hans egen damejeanne.
Till Maria skicka han en ombudsman.

Jag är vuxen och bor samman 
med en man, och vi är kära. 
Lyckan bränner oss som nässlor. 
Vi har allt vi kan begära. 
Och han kelar och han klappar 
men när han kommer riktigt nära, 
då lurar där ett öga i det höga.

Vår Gud
är en gubbe som är svår att bli kvitt.
Han vet inget om kel, fattar inget av min sång.
Han har aldrig varit människa nån gång.

© Jesper Jensen.
Publiceret med tilladelse 
af forfatteren. Genudgivet 
af Det danske Fredsakademi 
som dukumentation af 
fredssagens historie
og udvikling.
Redaktør: Holger Terp.